Korsord

Det klagas ibland på korsord i märkligt högljudda ordalag – något som kanske kan behöva bemötas lite oftare. Det händer då och då att korsordskonstruktörer får problem med lösarna när de överträder korsordslagarna. Vilka är då dessa lagar, och vem har skapat dem? Ja, det kan man fundera över – ty de står inte nedskrivna någonstans och det finns ingen som kan peka på någon bestämd upphovsperson. Ändå finns de – och det finns en uppsjö av dem! Här är de tio av de värsta fadäserna korsordsmakare kan göra sig skyldiga till med hänsyn till dessa lagar:

10. Ordfulheter (Man får inte svära i korsord, eller säga n-ordet ens om det är relevant, och ”Kn…a” är helt uteslutet – trots att alla dessa så kallat ”olämpliga” ord står i SAOL)

9. Faktafel (Om det inte står i NE är det alltid fel)

8. Pilglömning (En korsordskonstruktör är bara värd förakt om något missas i den vägen)

7. Nyordsskapande (Bara ord som står i SAOL existerar, oavsett vad Fredrik Lindstsröm tycker)

6. Artikelneglektion (Till ett lösningsord som saknar artikel i ledtråden räknas denna som ”felaktig”, hur rätt den än är i andra språksammanhang, om svaret ges i bestämd form)

5. Åsikter (Får absolut icke förekomma! En korsordskonstruktör ska vara menlös intill självutplåning)

4. Språkfel (Allt som inte ser ut som lösaren tycker i språkhänseende är per automatik fel)

3. Långsöktheter (Föraktas av de som inte förstår det roliga, men skylls alltid på konstruktören)

2. Felstavning (Absolut förbjudet, en korsordskonstruktör får inte göra korsord om den inte stavar allt korrekt, alltid)

1. Underdånighetsbrist (Det värsta brottet av alla: En konstruktör som vägrar be om ursäkt utan vill behandlas som alla andra yrkesutövande personer, och respekteras även om det ibland inte blir alldeles klanderfritt arbetsresultat är bara värd förakt och anses lagligt villebråd vad gäller alla former av mobbing. Det kräver gott psyke att vara utövande korsordskonstruktör, det är inget för känsliga personer…)

En och annan kanske undrar hur det kan komma sig att det ställs så stora krav på just korsordsmakare. Faktafel och felstavningar förekommer ju dagligen i alla andra media, tidningar och television – men det leder aldrig till att man kräver de ansvarigas huvud på ett fat. Det finns näppeligen en enda korsordsmakare som inte någon gång råkat ut för verbal hudflängning på grund av ett eller annat förment ”fel” de gjort sig skyldiga i sin yrkesutövning – men alla gör ju fel då och då utan att behöva hånas offentligt. Det sägs att den man älskar agar man, och om det är sant är det uppenbarligen så att svenska folket älskar sina korsordsmakare, för ingen yrkesgrupp får så mycket stryk som den! Möjligen kunde en och annan av deras kritiker fundera lite över sina egna mänskliga brister och inte reta sig på minsta lilla grand i korsordsmakarnas ögon. Kanske är det trots allt inte hela världen om det fattas en bokstav i ett ord i ett korsord, med tanke på allt annat elände här i världen. De flesta korsordslösare klagar heller inte, men i vanlig ordning är det de som skriker som hörs. Det är lite tråkigt, med tanke på att korsord till sin natur är menade att underhålla, inte att reta. Men det är väl med korsord som annan litteratur: Bättre att den berör än lämnar lösaren och läsaren likgiltig. Ett bra korsord torde alltså vara ett korsord som omväxlande gör folk upprörda och lycksaliga, beroende på läggning och intresse. Alltså: Fram för korsordsmakare som inte hukar för kritiken, utan vågar gå sina egna vägar, påhejade från vissa håll och begabbad från andra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *